Håkan Fristedt: ”Ibland var det 40 minusgrader”

När den mörka sidan krossade sitt motstånd på isplaneten Hoth fanns ­västeråsaren Håkan Fristedt, 84, på plats.

”Rymdimperiet slår tillbaka” spelades in under en vargavinter för ungefär 37 år sedan – och svensken var en av nyckelspelarna i kampen mot ­snömassorna.

– Just där och då förstod jag inte hur stor filmen skulle bli, säger Fristedt.

åkan Fristedt är den enda svensken som var på plats i norska Finse, där scenerna från planeten Hoth i ”Rymdimperiet slår tillbaka” spelades in. Året var 1979.

Snöstormar och bitande iskyla kastade omkull schemat. Filmrullar förstördes. Kameralinser frös sönder. Det var en svår inspelning. Under ständig tidspress.

Vad Håkan Fristedt faktiskt var med om har han delat med sig av till en väldigt begränsad skara. När Star wars-bibeln träffar Fristedt visar han upp bildbevis, kontrakt (med Star wars-­logotyp) och bägare i tenn med graveringar, som han har fått som gåva. Han var verkligen där. En av de 100–120 personer på plats.

Han plockar fram en mapp med papper där han har dokumenterat sina filmäventyr ifall minnet skulle svika. Med en detaljrikedom där han tar upp datum, nyckelpersoner och även viss mejlkorrespondens med en norsk författare som skriver en bok om Finse-inspelningen.

– Jag är i regel en blygsam person. De enda som vet om det här är familjen. Det låter som att jag skryter om jag säger att jag har träffat Harrison Ford, säger han.

Han var anställd av bolaget Aktiv Fischer, som tillverkade snöfordon. Fristedt började som serviceingenjör och jobbade senare på försäljningsavdelningen. Han hade erfarenheten och expertisen som inspelningsteamet vid Pinewood Studios, där ”Superman 2” spelades in, behövde. Efter ett väl utfört arbete skulle det komma fler filmäventyr.

Filmbolaget Fox ville hyra ett antal snöfordon för en film som skulle spelas in i Norge, snövesslor, skotrar och slädar till vesslorna.

Strax därefter befann han sig mitt under en iskall filmproduktion med hemmabas vid Finse fjällhotell. Fristedt blev ansvarig för allt som hade med transporter att göra i fjällen. Där skulle han behövas i 125 dagar. Och det var uppföljaren till ”Stjärnornas krig” som spelades in.
Klockan sex på morgonen skulle tio snövesslor stå och puttra. Fristedt var den oumbärliga länken mellan fjällhotellet, järnvägen och glaciären. Tidiga morgnar. En annan uppgift bestod av att med hjälp av hotelldirektören staka ut säkra leder över jöklarna så att ingen faller ner i glaciärsprickor.

– Att gå upp på morgonen var en av de största utmaningarna, säger han och skrattar.

Skådespelare och materiel skulle transporteras upp till inspelningsplatsen på Hardangerjøkulen från järnvägen. Den sista rekvisitan som kom via tåg var Luke Skywalkers flygskepp T-47 Airspeeder och kanontornen.

– Just där och då förstod jag inte hur stort det skulle bli, säger han, och vid den tiden ­hade han inte sett den första filmen.

1979 var också en av de kallaste vintrarna i Finse på decennier. Kölden riskerade att knäcka hela inspelningen.

Men Fristedt var förberedd på det värsta i denna kamp mot snömassorna.

– Jag hade inga problem. Jag hade min egen snöskoteroverall som var mycket varmare än de blå overallerna som övriga teamet hade. Men visst, ibland på morgnarna var det 36 till 40 grader kallt, säger han.

Glaciären Hardangerjøkulen var en vacker men ogästvänlig inspelningsplats.

Intill tågstationen ligger fjällhotellet som var teamets högkvarter. Den ligger vid sjön Finsevatnet och på andra sidan fanns fjällplatån. För att ta sig upp dit var Fristedt och hans lilla armada av snöfordon en absolut nödvändighet.

– Jag skötte transporterna hela tiden, och ibland såg jag filmarbetet i närbild. Ibland blev vi inkallade för att vara statister. Då fick vi 260 kronor extra om dagen i norska pengar. Det var rätt så bra, säger han.

När det inte gick att spela in på glaciären fick regissören Irvin Kershner hitta på ett alternativ.
Den 4 mars, dagen före påtänkt inspelning, slog en av många snöstormar till. Kershner och hans team fick vara kreativa. Men riktade man kameran mot glaciären och den frusna sjön som hotellet ligger bredvid ser det ut som att man befinner sig i en äkta polarmiljö. I verkligheten var man inte längre än några meter ifrån hotellet.

När Luke Skywalker krälar ifrån snömonstret, alltså wampan, så är han några ­enstaka meter från fjäll­hotellet. Kameran var inomhus i en dörröppning.

Trots att det var gott om snöstormar i Finse gjordes just den man ser i filmen med hjälp av uppkastad snö och en stor fläkt.

– När wampan drar Luke Skywalker med sig in i sin snögrotta håller han i ena ­benet för att äta upp honom. Skywalker ligger i själva verket på en plastskiva och blir dragen med hjälp av linor, ­säger Fristedt och skrattar.

Wampan hade höga vita skinnskor som gjorde att det var väldigt svårt att hålla balansen i snön. Han (alltså skådespelaren Des Webb inne i dräkten) ramlade varje gång han försökte gå, och kunde inte resa sig upp på egen hand. Hjälpen blev Håkan Fristedt.

– Någon klyftig person kom på att jag skulle köra min snövessla framför honom så att han kan få tag i taket på snövesslan. När han gick där så åkte jag två meter framför honom med vesslan, säger han och skrattar.

Fristedt förklarar att Harrison Ford var en trevlig bekantskap. Han berättar om sina upplevelser med filmstjärnan, och hur de ­åkte upp på fjället och snöjökeln på varsin snö­skoter.

– Så vi åkte skoter ihop, norr om Finse så att det inte skulle störa landskapet där man skulle filma. Mark Hamill ville också följa med, men fick inte. Det rörde sig om försäkringsfrågor, säger Fristedt.

Avskedet från Harrison Ford var spar­smakat.

– Han sa bara ”vi ses”.

Under avskedsmiddagen höll Fristedt ett tal och fick två gåvor, två bägare. Ena från ­hotellet och andra från Star wars-produktionen. Som tack.

Han visar upp dessa två. Det är uppenbart att bägarna är viktiga för honom.

– Den ena fick jag av Irvin Kershner när han överlämnade den. Det är väldigt personliga saker som jag har fått, säger han.

När fjällhotellet började tömmas på folk skulle Fristedt och specialeffektchefen få ha roligt. Eftersom man inte ville frakta tillbaka pyrotekniska grejerna till London så skulle istället alla sprängämnen som inte användes i filmen sprängas på plats.

Fristedt och och några till åkte med en snövessla till en bottenfrusen sjö där det inte fanns fisk och apterade allt. Bland annat rörde det sig om 20 kilogram dynamit.

– Som tack för att jag hade hjälpt dem så mycket så fick jag trycka på knappen. Det gjorde jag – och det blev en riktig smäll, säger Fristedt och skrattar.
Star wars-äventyret tog inte slut där. ­Senare när Håkan och hans familj blev ­inbjudna till Elstree Studios utanför ­London fick barnen Susanna och Robert köra roboten R2-D2, och de bjöds på mat i VIP-matsalen. När Harrison Ford, Mark Hamill och Carrie Fisher kom in genom dörren så gick de raka vägen till Håkan och sa ”Hi, Hakan it’s nice to see you again”. En varm återförening.

Fristedt träffade dock aldrig Star wars-skaparen George Lucas.

– Där fick vi också se inspelningar. Att träffa alla de här igen var väldigt roligt. Barnen fick också vykort från Finse som Ford, Hamill och Fisher hade signerat, säger han.

”Superman 2” och ”Rymdimperiet slår tillbaka” är det enda som Fristedt har gjort  i filmväg. Han hade två barn och insåg att det var ohållbart att jobba på filminspelningar under långa perioder.

– Efter det var jag försäljare på Aktiv Fischer. Jag åkte runt i Sverige och Europa och sålde maskiner. Så jag hade fullt upp. 1982 slutade jag och började jobba på ett maskinföretag i Stockholm, säger han.

Vi bläddrar vidare i Håkan Fristedts ­papper. Det återstår otaliga anekdoter om ”Rymdimperiet slår tillbaka”-inspelningen, och även ”Superman 2”.

Hur han blev presenterad för Marlon Brando, Christopher Reeve och Margot Kidder. Att han lärde Gene Hackman att köra snöskoter.

Men det där är en annan historia.

REPORTER

Joni Nykänen

FOTOGRAF

Jonas Bilberg