i träffas på filmfestivalen i Toronto. Det är september och flera månader återstår ännu till rymdsagans kommande kapitel.
Men trots att hon är på plats i Kanada för att lansera det hyllade dramat ”A monsters call”, där hon spelar en cancersjuk mamma, och har filmatiseringen av Dan Browns ”Inferno” på väg ut, är det ”Rogue one” som stjäl uppmärksamheten.
Men det är inget 33-åriga Felicity Jones från Bourneville i England har något emot.
– De kvinnliga huvudrollsinnehavarna vi har i Star wars nu bäddar för en underbar balans bredvid de fina manliga huvudrollsinnehavarna vi haft förut. Det är fantastiskt. Det är som det borde vara – jämlikt.

Jones spelar Jyn Erso, en envis och uthållig fajter med ett brokigt förflutet som rekryteras av rebellkaptenen Cassian Andor (Diego Luna), för ett specialuppdrag för alliansen.
– Det är väldigt mycket marktruppers perspektiv på Star wars-universum. Tanken är att det ska kännas som om tittaren är där – mitt ibland det, sa hon i somras under en paneldiskussion.
– Vi regerade hela tiden på riktiga effekter som utlöstes omkring oss.

För Jones personligen är rollen rena drömmen. Men än viktigare tycker hon att den är med tanke på vad den indikerar.
– För tio år sedan fanns det knappt såna här roller för kvinnor. Det här visar hur mycket det har förändrats och hur många fler möjligheter vi har i dag.
Samtidigt som hon är glad över utvecklingen är hon förvånad över hur lång tid den tagit, och hur självklar den borde vara.
– Vi har alltid velat ha intressanta, komplexa, kvinnliga roller och intressanta komplexa, manliga roller.
Gareth Edwards-regisserade ”Rogue one” kallar hon en ”otrolig erfarenhet från början till slut”.
– Projektets storlek är enormt och få jobba med talande apor är en makalös kontrast till det jag gjort tidigare.
Hon beskriver inspelningsdagarna som en lek.
– Ta bara detaljerna som lagts på rymdskeppet. Allt känns mycket realistiskt. Första dagen vi kom dit och tryckte på knappar började lampor lysa och saker förflytta sig. Det var som att vara barn igen och se ens fantasier bli verklighet.

Jones bär en vit ärmlös blus, svart kjol och svarta halvhöga skor.
Det är med kläderna som med hennes framtoning. Det är balanserat och sticker inte ut för mycket.
Eller för att tala Star wars-språk; det är ljusår från många Hollywoodstjärnors glassiga rop på uppmärksamhet.
För Jones är det medvetet.
– Jag kan fortfarande gå ut och promenera utan att bli påhoppad eller selfiejagad.
På frågan om fruktar att det kommer att förändras när ”Rogue one” släpps ser hon en smula bekymrad ut.
– Jag vet inte om man kan förbereda sig på vad som ska hända. Jag har ett mycket jordnära liv i London. Jag kan bara hoppas att jag kan fortsätta ha det.

Egentligen är det märkligt att hon inte röner större uppmärksamhet.
Hon gjorde sin första stora roll när hon var tolv och medverkade i den brittiska familje-filmen ”The treasure seekers”.
Men på den tiden var hennes skådespeleri mer en hobby än en karriär, något hon klämde in under ledigheter och sommarlov.
Hon tog dock uppgiften på allvar, gick dramakurser och uppträdde i uppsättningar av ”En midsommarnatts dröm”.
– Mina föräldrar hade inte låtit mig satsa helhjärtat på yrket när jag var så ung, säger hon.

Skådespelarintresset fick hon till stor del av sin mamma. Jones och hennes två halvsyskon visades mängder med utländska filmer – framför allt franska och svenska.
”Borta med vinden” var också en stor inspiration. Mamma älskade Vivien Leigh, har hon sagt.
2011 fick Jones en roll i ”Like crazy”, där hon spelade en brittisk tjej i Los Angeles som faller för en amerikansk pojke, porträtterad av bortgångne Anton Yelchin.
Parterna gillade varandra och de förblev vänner till ”Star trek”-skådisen i juni i år omkom när han i en bisarr olycka klämdes fast mellan bilen och sin husgrind i Los Angeles.
– Det har varit hemskt, säger hon till Hollywood Reporter om sorgearbetet.
– Han var en sån fin person.

Sedan ”Like crazy” har hon imponerat som Stephen Hawkings fru, Jane Hawking. Rollen öppnade Hollywoods portar på vid gavel och har lett till filmer som ”A monsters call” och ”Inferno”.
Hon skäms inte med att hon trivs med positionen.
– Det är väldigt härligt att få chansen efter nio år i Los Angeles. Tänk dig själv att alltid ha fått höra, ”Kom tillbaka en annan gång”.

Men i Hollywood är man aldrig större än sin senaste film. Därför är insatserna höga med ”Rogue one”.
Går filmen bra kan den göra henne till superstjärna.
Men smällen kan bli tung om det senaste kapitlet i rymdsagan inte matchar ”Force awakens”.
Analytikerna är oroliga och pekar på omtagningar för rapporterade 270 miljoner kronor.
Disneys vd, Bob Iger, har försökt tona ner förväntningarna genom att kalla filmen ”på ett sätt ett experiment”.
Att döma av Jones uppgifter har hon inte lämnat något av förberedelserna åt slumpen.
Sex månader innan inspelningen inleddes specialstuderade hon Florence Welch i det brittiska bandet Florence and the Machine.
Målet var att låta sångerskans uppträdande inspirera henne.
– Mycket av Jyn är rörelse, säger Jones till Hollywood Reporter.
– Det blev en viktig del för att kunna porträttera henne. Hon går nästan som ett fångat djur i bur och hennes fajtsekvenser är som en dans.
Om det bäddar för att göra ”Rogue one” till en succé återstår att se.