är George Lucas skrev första utkastet till ”Stjärnornas krig” hade han bilder i huvudet av hur saker skulle se ut. De ­fantastiska rymdduellerna, lasersvärden och alla utomjordingar. Men där stannade det – i hans huvud. Medan han försökte bli klar med manuset anlitade han producenten Gary Kurtz för att bland annat räkna ut en realistisk budget. Men för att ­göra det, för att skapa en idé om vad den här potentiellt extraordinära rymdsagan skulle kosta att göra och för att de inblandade i ­filmen skulle förstå Lucas vision, behövde man skaffa en bättre uppfattning om hur ­saker faktiskt skulle se ut.
George Lucas behövde en illustratör.

Lucas och Ralph McQuarrie hade träffats några år tidigare, över en lunch med gemensamma vännen och kollegan Hal Barwood. George tittade på skisser som McQuarrie hade gjort åt flygtillverkaren Boeing och sa ”en dag ska jag göra en sci-fi-film. Vi kanske kan göra något tillsammans då.” Och så blev det.

Ett par år efter deras första möte letade ­George Lucas upp Ralph McQuarrie och bad honom göra illustrationer till ”The Star wars”. De gick igenom manus och George visade tre enkla skisser han själv hade gjort: en TIE fighter, en X-vinge och en Dödsstjärna.
Samarbetetet var lättsamt, och George var mån om att ge McQuarries kreativitet svängrum. Bilderna skulle komma så nära den fullständiga idén som möjligt, och George ville inte ta hänsyn till vad som var praktiskt lättare att bygga eller vad det skulle kosta.

I ”The making of Star wars” berättar Ralph McQuarrie om de första mötena.
– För Darth Vader ville George ha en lång, mörk, fladdrande och spöklik figur. Han nämnde arabisk klädsel med silke och tygstycken, och ville att Vader skulle ha en hatt, som en fiskarmössa i metall. George ville också att Vader skulle bära en slags mask eftersom de skulle hoppa ner från sitt stora rymdskepp till de mindre skeppen som rebellerna hade.
I samma veva som McQuarrie hade George Lucas anställt modellbyggaren Colin Cantwell, som tillsammans med McQuarrie skulle ­komma att bli avgörande för utformandet av bland annat rymdskepp och Dödsstjärnan. Cantwell hade tidigare jobbat med ”2001 – ett rymd­äventyr”, en stor inspirationskälla för ­Lucas.

Allteftersom Cantwells modeller färdig­ställdes och fick George Lucas godkännande kunde Ralph McQuarrie infoga dem i illustrationerna, och bilderna kom allt närmare regissörens vision.
Förutom en mängd skisser målade han tidigt fem nyckelscener. C-3PO och R2-D2 som nyligen kraschlandat i öknen var en av dem. Inspirationen till robotarna kom till stor del från ”Silent running” och ”Metropolis”. En annan tavla visade en duell mellan Deak Starkiller (senare Luke Skywalker) och Darth Vader. En tredje föreställde Han Solo redo att dra sin laserpistol på en bar.

I april 1975 åkte Gary Kurtz och senare George Lucas till England för att sätta ihop sitt filmteam, men innan de åkte gjorde Lucas en viktig ändring i manus – han gjorde Luke till kvinna.
– Ett tag fanns inte prinsessan med i manus, så i andra utkastet hade jag inga tjejer alls. Jag var mycket obekväm med det, jag ville inte göra en film utan några kvinnor, så ett tag var Luke en tjej. Jag bytte bara huvudfiguren från en kille till en tjej, berättar han i ”The making of Star wars”.
Under samma period gjorde McQuarrie illustrationer för en ny omgång nyckelscener, och dessa är i dag de få kvarlevorna av Lukes liv som kvinna.

Det var under samma period som idén föddes om en äldre krigare som Luke träffar i början av sitt äventyr. De första skisserna som McQuarrie gjorde av Obi-wan Kenobi påminner mycket om samurajerna från Akira Kurosawas filmer, en tydlig inspirationskälla för Lucas.
När produktionen drog igång jobbade Ralph McQuarrie och Colin Cantwell omlott, och modeller som Cantwell byggt sattes i miljöer i McQuarries illustrationer, som senare nådde produktionsdesignern John Barry och teamet på den av Lucas nyligen bildade specialeffektsstudion Industrial Light & Magic, ILM. Däribland Joe Johnston och John Dykstra.
I flera fall målade McQuarrie över sina egna färdiga tavlor. När George Lucas till exempel bestämde att Årtusendefalken skulle se annorlunda ut behöll man resten av tavlan, och bara rymdskeppet byttes ut.

När det kreativa teamet blev större fungerade Ralph McQuarries målningar som ett ankare för bygget av modeller och utformningen av dekor och rekvisita. En av de första anställda hos ILM, Paul Huston, berättar i boken ”Star wars art: Ralph McQuarrie” om effekten som McQuarries skisser hade:
– Ralphs illustrationer blev ett fokus för alla som var inblandade i det visuella arbetet. Det förenade hela avdelningen.
Där Cantwell och Joe Johnston skapade idéer om hur specifika rymdskepp och vapen skulle se ut, var McQuarries illustrationer en källa till filmens känsla.
Men mycket av hans arbete hade en mer praktiskt funktion också. Så kallade matte paintings användes i flera scener i filmen, inte minst när man ville visa rymden ovanför Tatooine, Dödsstjärnan och Yavin. McQuarrie målade enorma panoramor som ILM senare använde som bakgrunder.

Trots att McQuarrie aldrig byggde modeller till filmen bidrog han med målning och detaljarbete på en av de absolut viktigaste: Dödsstjärnan. Filmens antagonistiska nervcentrum genomgick flera designfaser, och för en av de största modellerna som byggdes föll det på Ralph McQuarrie att ge den släta ytan dess ikoniska textur. Han tog hem de två halvorna av kupolen och ägnade tre dagar åt att dra linjer och maska av delar som han målade i olika nyanser av grått. Sen gjorde han hundratals små hål med en skalpell som, när modellen belystes inifrån, gav intrycket av en levande, högteknologisk fästning.

I maj 1977 blev ”Stjärnornas krig” den mest framgångsrika filmen genom tiderna – något som ingen kunnat förutspå. Och eftersom man inte vågat satsa på filmens potential fanns det inte särskilt mycket merchandise att sälja kring releasen. Medan avtal gjordes med leksakstillverkare och varuhus försökte man sammanställa det som fanns till något säljbart, och bland de första Star wars-prylarna som gick att köpa var boken ”The Star wars portfolio” som innehöll 20 av McQuarries målningar från filmproduktionen, med korta texter som förklarade hur illustratören tänkt kring formgivandet av miljöer och rollfigurer.
Ralph McQuarrie blev plötsligt ett välkänt namn hos miljoner nyfrälsta Star wars-fans, och illustrationer som dittills bara tjänat till att inspirera filmmakarna fick ett eget liv som konstverk.

Inför den andra filmen rådde det inte mycket funderingar i George Lucas huvud om vilka han ville samarbeta med. En av de första han kontaktade var Ralph McQuarrie.
Den här gången jobbade McQuarrie mer med andra, från början mest med Joe Johnston och utarbetade flera av de tidiga skisserna för nya karaktärer och platser.
Precis som med den första filmen gav de första bilderna alla inblandade en idé om riktningen som George Lucas ville gå. En av de nytillkomna var manusförfattaren Lawrence Kasdan.
– När vi började skriva hade vi inget att utgå från, vi bara drömde, berättar Kasdan i ”Star wars art: Ralph McQuarrie”.
– Vi riskerade att skriva saker utan att veta hur de skulle te sig fysiskt. Men så småningom dök det alltid upp en av McQuarries tavlor och visade oss riktningen. Det var en av de absolut största faktorerna för att hålla oss igång.

Ralph McQuarries bidrag till ”Rymdimperiet slår tillbaka” överträffade hans målningar till den första filmen i mängd om inte även kvalitetsmässigt.
Han gjorde massvis av illustrationer över såväl Hoth och Dagobah som Cloud city, och dessa blev ofta en exakt förlaga till det slutgiltiga resultatet.
Precis som med ”Stjärnornas krig” gjorde han även matte paintings, men i linje med den växande produktionen var målningarna många fler. Trots att arbetet var olikt det han var van vid, föredrog McQuarrie att göra matte paintings eftersom han fick se sitt
arbete i den färdiga filmen.
Totalt gjorde Ralph McQuarrie över 1000 illustrationer till ”Rymdimperiet slår tillbaka”, mer än tre gånger så många som till den första filmen, och han såg sitt och de andra illustratörernas arbete som en viktig faktor till filmens succé.

Till förproduktionen av ”Jedins återkomst” var Ralph McQuarrie återigen den första som George Lucas tog kontakt med. De gick igenom manus och McQuarrie fastnade för flera av de nya inslagen, bland annat Jabba the hutt och kejsarens palats, och den grästäckta planeten Sicemon. Den och mycket annat kastades innan produktionen gick vidare.
Han skissade ensam i några månader, och fick så småningom hjälp av Joe Johnston och Nilo Rodis-Jamero. Precis som förut jobbade teamet igenom varandras idéer under Lucas övervakning.
Men för Ralph McQuarrie var det inte samma sak längre. Han var trött, utarbetad och utan motivation.
– Joe och Nilo var fulla av bra idéer. Det blev frustrerande för mig att göra skisser som inte riktigt nådde det de gjorde, berättar han i ”Star wars art: Ralph McQuarrie”.
Hans kreativa energi började sina, och hans tålamod för att upprepa och återanvända samma design gick samma väg. Han hade jobbat med Star wars i mer än sex år, och det började bli nog.
– Det blev svårare att hitta på nya saker. Det hade kommit så mycket nya filmer sedan Star wars och det jag ritade var inte särskilt annorlunda. Dessutom mådde jag inte särskilt bra. Jag kommer inte leva för alltid, och jag borde fokusera på att göra det jag vill istället för att bara tjäna pengar.

Han lämnade ”Jedins återkomst”, men hittade tillbaka till Star wars så småningom.
Efter några månader ledigt slutförde han sin trilogi av ”Star wars portfolio”-böcker med målningar från ”Jedins återkomst”, och under de kommande åren bidrog han med  en mängd illustrationer till spel, böcker, skivomslag, förpackningar och annat.
Vad som började som ett filmprojekt kom att definiera hela hans karriär, precis som hans design blev tonsättande för allt i Star wars-världen.
När George Lucas började smida planer på en ny Star wars-trilogi ringde han som vanligt Ralph McQuarrie. Men han tackade nej.
– Jag åkte och kollade på grejerna som de hade gjort några gånger och de hade några riktigt bra illustratörer – lika bra som jag eller bättre. Jag hade inget att lägga till.
Ralph McQuarrie dog 2012 av komplikationer från Parkinsons. Men även efter hans död har hans arbete haft ett enormt inflytande på all design som rört Star wars, inte minst tv-serierna ”Clone wars” och ”Rebels”, som tydligt baserat flera figurer, världar och rymdskepp på tidiga McQuarrie-skisser.
De som jobbat med honom säger alla samma sak: han var en av de bästa koncept-artisterna som någonsin levt, och en oerhört ödmjuk, vänlig människa. När han gick bort summerade George Lucas Ralph McQuarries roll så här:
– Han geniala bidrag, i form av ojämförbara målningar, drev fram och inspirerade alla framför och bakom kameran under inspelningen av originaltrilogin. När jag inte kunde sätta ord på mina idéer, kunde jag alltid peka på en av Ralphs fantastiska illustrationer och säga ”gör så här”.